Worst day of my life

Jaha. Juldagen och annandagen 2008 - My worst night/day in my life. Fy fan. Det är tragiskt. Nu kommer ett blogginlägg som riktar sig till den som vaknar och har ångest dagen efter, läs detta och inse att din ångest kan släppa lite. Jag har fan i mig trasslat inatt alltså...

Var på sjukt rolig förfest till att börja med, alldeles för bra tydligen. Adam och massa gamla goa gubbar, snackade skit och hade det riktigt bra! Men aa, borde åkt hem och lagt mig redan nu alltså. Åkte bussen in till parken, börjar bli slirig nu alltså. Sen säger det istort sett SVOOSCAH, så går jag ute i skogen kall så in i helvete. Var som om någon knäppte med fingret och vips så ploppade jag fram. Fattade INGENTING. Känner i fickan, ingen mobil, den är borta! Kan inte ringa någon, hittar inte i Gislaved heller, så bara går runt ihop om att hitta en polis eller taxi. Inser att jag varken har jackan eller halsduken med mig, kollar mot horisonten, suddigt som fan. Inser att jag inte har mina glasögon på mig, de är oxå borta!

Ja, ska jag ta livet av mig nu eller? Går runt och huttrar/gråter och svär så in i helvete, ser en taxibil som åker förbi mig, viftar som attan men den stannar inte. Träffar på Farbror Blå som kör mig till en taxi, fårgar vad klockan är, då är den närmare 05:30. Jag har irrat runt i flera timmar typ, helt stört! Polisen säger till mig att det ser ut som om jag tagit narkotika, och jag blir typ förbannad, och säger att " Det har jag verkligen inte gjort!!" Samtidigt som det bekräftar vad jag misstänker, jag kanske blev drogad inne på parken? Fy fan. Ja hur som helst så kom jag hem efter 500 kr i taxibilen. När jag gick genom skogen så kom det ett stup med, så fick krama sönder mig runt ett träd för att inte slå ihjäl mig, skrapade upp armen och handen lite, samtidigt som jag knäar en sten så in i! Så idag vaggar jag öm som attan. Hittade någon form av skola när jag började bli riktigt desperat, kännde på alla dörrar, och kollade in genom fönstren, såg en blå soffa, och så stog en kruka utanför. Var hur nära som helst att knäcka rutan, antingen hade polisen kommit, då var det löst, eller så hade jag kunnat sova i soffan med gardinen. Som tur var gjorde jag inte det, hade blivit ännu dummare såhär i efterhand....

Helt jävla tragiskt, vad fan håller jag på med!!?? Så jävla pinsamt. Dessutom missar jag det årliga "släktkalaset" hos mormor, släktingar man bara träffar en gång om året, på annandagen. På grund av en galen bakfylla och en jävla meningslös utekväll. Så pinsamt!! Ser dessutom ingenting, som tur är har jag med mig linser för iaf 5 dagar, så kommer typ klara mig tills jag är tillbaka i Kalmar igen. VAD FAN HÅLLER JAG PÅ MED???

Idag har jag bara känt en enorm tomhet och en enorm meningslöshet, helt sjukt alltså, allt har bara känts så himla meninslöst så det är inte sant. Existensfrågor har klirrat tungt i huvudet idag. Tack för att jag kunde prata med dig innan Sofie, var himla skönt. Och tack så mycket Anna! :D Som på något vis fått min jacka hem till sig, så har fått tillbaka den och LIVSVIKTIGA nycklarna till Kalmar som tur är. Halsduken, glasögonen och mobilen verkar vara borta för gott. Grät massa i morses faktiskt, haha. fy fan så patetisk jag kände mig, var skönt att gråta ut lite. Jag är ju dum i huvudet ibland. Imorn klockan 16:00 ska jag åka med Anna och hämta hennes jacka i Gisleparken, får se om mina glasögon eller mobil finns kvar. Absolut inget jag räknar med, har liksom insett att jag får stå mitt kast. Kommer kosta rätt mkt att fixa iordning allt igen, men ju hårdare smäll desto mer inser man det allvarliga antar jag. Helt sjukt, på nyårsafton blir det julmust eller lättöl. Fy fan. Skrämmande helt sjukt.

Dessutom tror jag att jag har hål i en tand nu med, Ah jag tror jag har tandläkarskräck nu :( en jävla skitdag helt enkelt, ska bli skönt att somna inatt, så kanske jag vaknar upp ur en dålig och sjukt taskig dröm? Hoppas din ångest över något har lättats nu, så kan detta bidra till något bra, känner mig bara tragisk. Skärpning Kalle Jogbratt för helvete, för helvete.

Kommentarer
Postat av: Pelle

Stackars lille Kalle. Det låter hårt detta och svårt att leva upp till när du kommer tillbaka till Kalmar men vi får försöka iallafall.

2008-12-27 @ 15:57:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0